Posted on29 juli, 2024|Kommentarer inaktiverade för Vandring på Bergslagsleden etapp 13
Nu har jag varit ute och vandrat på Bergslagsleden igen, etapp 13, en etapp jag inte gått innan.
Jag valde att gå etappen baklänges och åkte kollektivt till Svartå Herrgård, men förstod i efterhand att etappen startade/sluta inne i Svartå. Så nu missade jag ett par kilometer utmed sjön Lillbjörken, men den biten kan jag ta en annan dag! Annars minns jag inte så mycket, men väl framme vid vindskyddet var det fint. Mötte inte en enda person, plockade desto mera kantareller.
Vaknade efter tre i vindskyddet. Det låg dimma över sjön, ett par stjärnor lyste ikapp med månen. Jag gick upp för att försöka ta lite bilder. Storlomsparet simmade ut i sjön och sen tillbaks för att somna om, ett rådjur smög i hyggeskanten. Talgoxar och en hackspett flög runt i närheten. Åt lunchen till frukosten, hade glömt ta med frukost, och fortsatte så vandringen. Nu började det bli lite mer spännande natur, mossiga skogar med höga träd och branta sluttningar, fler fina sjöar och tjärnar. Åt lite hallon och blåbär som extra energi utmed vägen.
Vid Tryggeboda gjorde jag en avstickare upp till Limstensgruvorna. Ett väldigt häftigt gruvområde, det kändes lite som man var på en inspelningsplats för någon äventyrsfilm! Därefter fortsatte jag till Sixtorp, simmade lite i sjön och fortsatte till fots mot Mullhyttan och bussen hem.
Det blev en fin vandring, trots lite för lite medhavd mat. Som vanligt på leden, är grusvägar där man kan gå på lite fortare och så lite mer tekniska partier genom trolska skogar, backe upp och backe ner där man gärna drar ner på farten, stannar och tittar på något eller pausar.
Posted on2 februari, 2024|Kommentarer inaktiverade för Snörika Januari
Nyår har passerat liksom årets första månad. Vintern fortsatte, så det var bara att fortsätta med skidturerna när möjlighet och orken fanns. Det blev två lite längre turer. Både i obanad vildmark och preparerade skidspår. Snödjupet var mellan 45 och 50 cm enligt min tumstock, där jag provmätte alltså. Vinden blåste kall som vanligt. Inne i skogen blev det varmt och behagligt, men det var inte så mycket sol i det vita vinterlandskapet.
Några vackra soluppgångar blev det ändå, men på hemmaplan. Blandannat vid forsen utanför staden. Det var cirka 20 minusgrader när jag cyklade hemifrån.
Posted on22 december, 2022|Kommentarer inaktiverade för Höstregn och höstärger (i kombination)
Nu hade hösten kommit längre. Träden blivit färggrannare. Molnen hängde regntunga igen. Och jag, jag åkte iväg på min blå cykel igen, i en stund när det inte regnade. Fem minuter senare började det regna. Men det såg ut som att det skulle klarna på så jag fortsatte.
Till sist kom jag fram till en djup ravin. Träden växte höga, bäcken brusade och regnet strilade.
Det blev kallt att stå still och fotografera, så jag fortsatte uppåt. Längre fram kom jag in på en väg som vintertid fungerar som skidspår. Efter ett antal backar och kurvor kom jag upp på Rusakulan. Cykeln parkerades, vinden ven och skogarna ångade. Och så fotograferade jag, åt lite medhavd fika och påbörjade hemfärden.
Posted on16 september, 2022|Kommentarer inaktiverade för Första höstregnet
September månad. Hösten närmade sig, eller hade redan kommit. Det var dags för en ny lördagsvandring och kanske få se lite vackra höstfärger! Denna dag tänkte jag vandra i skogar där jag inte varit i så mycket tidigare, Fasaskogen. Jag kom att gå både på stigar jag vandrat innan och genom naturreservat jag inte varit i tidigare.
Åkte buss till Karlskoga och promenerade mot Rönningshyttan, tänkte det skulle vara en bra utgångspunkt. Det var en bit att promenera, men ganska så fin väg med utsikt över sjön Möckeln.
Det första naturreservatet jag passerade var Norra Ölsdalens naturreservat. Där gjorde jag en avstickare och följde en skylt med texten offerkast. Där låg en stor sten. Lite längre bort kom jag fram till Rönningshyttan och fortsatte in i skogen. Regnet droppade och skogsbäcken porlade.
Sten i Norra ölsdalens naturreservat
Skog i Rönningshyttan
Skogsbäck i Rönningshyttan
Efter en stund kom jag in i ett naturreservat jag inte varit i tidigare, Gällberget. Stigarna snirklade sig fram mellan de mossiga klippblocken. Hänglavarna växte så att gammelskogen kändes som en sagoskog. Regndropparna föll, och gjorde cirklar när de landade på vattnet.
Gällbergets naturreservat
Stig
Sjön Gällen
Senare gick jag i utkanten av Örgivsmossens naturreservat. Var lite sugen på att gå längre in, men sparade det till en annan dag. I vindskyddet vid Långtjärnen vilade jag lite medan regnet tilltog. Därefter kom jag till Fjärhanabergen, som jag varit i förra sommaren. Jag hade ingen papperskarta och mobilkartan flippade ur av regnet. Bestämde mig därför för att gå tillbaks till min startpunkt – härifrån hittade jag. När jag hade kanske fem kilometer kvar upphörde regnet så pass att jag kunde ta av regnbyxorna. Det femte naturreservatet, Angsjöns naturreservat, vet jag inte om jag var in i. Gick grusvägen sista biten för att försöka spara in tid och hinna med en buss hem. Puh. Några bilder till:
Posted on12 augusti, 2022|Kommentarer inaktiverade för Skogsbäcken: sjö till sjö
Många stigar i Kilsbergen går upp till en höjd med gamla gårdar och odlingsmarker. Bakom höjden, ligger en liten sjö där en skogsbäck startar. Den här dagen tänkte jag försöka följa den en bra bit nedströms och titta lite, och därefter följa en annan bäck uppströms till en annan sjö.
En av bäckens källsjöarEn bit nedströmsUtsikt över bäckenKlart och friskt vatten flödar till
Solen sken, himlen var klarblå. Nedanför sjön var det svårt att följa bäcken först. Men snart fick den förstärkning av olika tillflöden och blev då enklare att följa.
Ute på mossarna växte mogna hjortron som väntade på att bli plockade. På himlen svävade en örn i cirklar. I bäcken var det lågvatten – men gräset och andra växter växte desto högre och markerade vart den flöt fram. En tråkigare syn var att den gamla torvladan rasat.
HjortronÖrnBäckenTorvlada som rasat
Bäcken rann ut från mossarna och in i en liten sjö. De vita näckrosorna blommade för fullt. Ungefär som skogstjärnarnas kronor. Ut från andra sidan sjön forsade bäcken, ofta genom olika forsar men ibland stilla. Fjärilar och trollsländor dansade runt. Här och var syntes spår efter bävern. Växtligheten var ofta midjehög eller högre. Det gick inte fort att ta sig fram. Djuren hade gärna fått röja lite mer!
Vita näckrosor på sjönSpik i bergetStilla bäckLiten fors
Till sist kom jag till den bäck jag tänkt följa uppåt. Det var inga stigar att följa här, så jag genade lite på slutet för att spara tid.
Det var lågvatten i denna bäck med, men bergsidorna kändes brantare än jag mindes. Blåbär växte i massor. Det började kännas att jag varit ute och gått ett tag, bestämde mig för att inte gå så mycket upp och ner, inte följa bäcken exakt utan följa höjden istället. Ibland uppe på höjden glesnade träden ut sig – och bjöd på lite utsikt. Till sist genade jag lite till och kom fram till målet – sjön i en av de andra bäck-ändarna- eller hur man nu säger! Här fyllde jag på vatten och drack ordentligt (vattenflaska med filter), snart var det bara 10-15 km kvar (mest grusväg).
I ravinenLite utsiktFramme vid den andra sjön.
Det här blev en rolig vandring i ganska tuff teräng. Delar av området har jag passerat säkert över 50 gånger, vandrat, cyklat, åkt skidor, någon gång sprungit. Men att följa bäcken en så här lite längre sträcka det var nytt, och se vad den passerade och hur den växte. Missade ett vattenfall jag tänkt fotografera, och ångrar lite att jag inte tog ett svalkande snabbdopp i sjön på bilden ovan. Andra platser utmed vandringen är ett kapitel i sig.
Posted on30 april, 2022|Kommentarer inaktiverade för April vintern
För några veckor sedan, när våren var på väg, kom helt plötsligt en snöstorm istället för vårregn. Istället för att sommargrönskan slog ut så lade sig ett tjockt snötäcke över landskapet! Jag hade tänkt mig en vårvandring denna helg – men nu var det bara att bära upp skidorna från förrådet igen och tänka om!
Jag startade turen i Ånnaboda, och åkte norrut på Kilsbergsspåret. Spåret brukar spåras – men denna dag var jag först ut 🙂 Hallå – vart är alla elitskidåkare som brukar träna här egentligen!? Snötäcket varierade lite, mellan 20 och över 35 cm kramsnö, lite beroende på hur det blåst kanske. Gissar att det var djupare dagen innan temperaturen började stiga. Vädret var fint, rätt som det var kom en snöby och fyllde på snötäcket ytterligare. Blev nästan översnöad och fortsatte framåt. Hade max fäste och inget glid. Det var roligt, men gick inte direkt snabbt för mig. Det var mer att gå på skidor än att. Eller att släpa sig fram. Svängde av mot en grusväg, för att komma till en väg där jag tidigare sett ett traktor eller bilspår det skulle gå att åka i. Det kändes lite som att jag bara stod och trampade när snön var som tyngst, men i spåret på grusvägen gick det ungefär 5 gånger snabbare. Hade helt plötsligt lite glid också.
Gled ner till Storstenshöjden och bytte till torrt underställ, torra strumpor och skor under ett altantak och fortsatte till bussen hem. Hade varit roligt att försöka bestiga Storstenshöjden men energin började ta slut.
Nedan är ett litet galleri med några bilder från turen.
Posted on5 januari, 2022|Kommentarer inaktiverade för Decemberbäcken
Dags för en ny vandring. Fortsätter på temat att följa skogsbäckar i detta inlägg. Dels för att jag själv tycker det är intressant, och att leta nya intressanta fotomotiv. Projektet för denna vandring var att gå lite utmed en skogsbäck, och följa några tillflöden upp och ner, för att se vad man hittade.
Det var ganska långt att gå fram dit. Till slut fick jag syn på en sjö med liten skogsbäck jag skulle följa för att komma ner tillhuvudbäcken. Efter ytterligare några kilometer på en skogsväg kom jag in i vildmarken. Marken var frusen, men lyckades få in vatten i kängorna ändå.
Jag följde skogsbäcken ner till den lite större skogsbäcken jag skulle följa uppåt. Där har jag tagit en av mina bästa vinterbilder. Idag var ljuset inte lika intressant, jag småfrös och hade ingen större lust att vänta två timmar på att ljuset kanske skulle bli intressantare.
Tidigare har jag följt bäcken nedströms. Nu testade jag följa den uppströms istället. Omväxlande barrskog och mindre forsar, varvat med mindre mossar. Vid utflödet från en tjärn satt en strömstare och fiskade. Därefter svängde jag av för att följa ett av bäckens tillflöden, för att upptäcka lite nytt.
Utmed skogsbäckens tillflöde – var terängen ungefär detsamma, fast i mindre skala.
Det började skymma och bli ganska coolt ljus ju längre upp i skogen jag kom. Till sist rann den lilla bäcken ut från en sjö, en av källsjöaarna, här hade lokatten gått före. Spännande. Vet att även kungsörn observerats i området.
Men nu var det dags att upptäcka lite nytt, åka till Kopparberg City och fortsätta på leden där jag slutade förra gången, någonstans utmed sjön Ljusnaren.
Stigen kantades av mängder av blåbär. Helt plötsligt ropar även smålommarna från en tjärn ”Här är vi! Välkommen till vildmarken!” typ.
Etappmål Stjärnfors
Smålommarna
Bro i stjärnfors
Lite djungel
Strax efter Stjärnfors började stigen gå uppåt, sakta men säkert. Molnen började samlas på himlen. Höjderna började märkas och påminde mig lite om landskapet i Jämtland och dalarna. Inte som kalfjället alltså, men höjderna.
Vid en sjö, innan den del av leden som brukar sägas vara den tuffaste tog jag lite rast och gjorde turens andra fågelobservation: Storlom. Nu blev jag nyfiken om nästa fågelobservation skulle bli typ Jättelom, eftersom jag sett smålom strax innan. Dessutom var det färska bäverspår utmed sjökanten, alltid spännande, men ingen som var ute vad jag kunde se.
Storlommar
Bäverspår
Uppåt uppåt, sen ner igen, för att fortsätta uppåt. Slinrande stigar, grusvägar , skog och hyggen. Molnen började dra ihop sig och mullra.
Vid utsiktstornet vid Mackarsberg kände jag mig lite jagad av åskvädret. Gillar inte riktigt att vara på högsta punkten när det åskar och skyndade mig vidare. Regnet ändrade riktning när regnkläderna åkte på..
intressanta moln
Fåren har tagit skydd för regnet
Nu var det inte så långt kvar till Kindla Naturreservat. Strax innan mötte jag några som slagit läger vid en tjärn strax innan Kindlahöjden. Stannade och pratade lite. Det blixtrade över tjärnen men ovädret höll sig på avstånd och jag fortsatte upp mot höjden dit jag tänkt gå.
Slog läger vid vindskyddet bredvid utsiktstornet. Det regnade en del. Det var fantastiskt att se regnet, solnedgången och åskvädret från utsiktstornet. Åt kvällsmat och lade mig efter att solen gått ner. Var det en björn som brummade? Vet inte vad det var jag hörde. Inget djur kom och nosade, men läst att andra sett björnspår i området. Vaknade mitt i natten och gick upp i tornet igen. Ugglor hoade inifrån skogen samtidigt som stjärnfall korsade himlen. Sov lite till innan solen gick upp, åt pannkakor till frukost och fortsatte sen.
Vintergatan
Morgon
Soluppgång
Jag
Det var halt på morgonen ned för höjden. Fyllde på vattenflaskan i ett vattenfall. Konstaterade att jag vill vandra mer här i Kindla området, men energin skulle räcka för ytterligare några mil denna dag så gjorde inga längre avstickare.
Så småningom kom jag in på etapp tre. Det blir lite småtufft att vandra när man nästan glömt bort att sova. Ibland var leden ganska igenvuxen och blöt av morgondagg och gårdagens regn. Fick sjöar i skorna. Solen började värma. Delar av denna etapp var spännande, andra kändes mer som en transportsträcka jag hellre hade sprungit för att komma fram snabbare – men inte idag med tung ryggsäck. En av ledens höjdpunkter var höjden med hygget som gav utsikt över sjön Usken. Området innan Usken var typ jordbruk neller betesmark nånting, och hade säkert varit roligare att gå om det inte vore för ett begynnande solsting. Här hade det varit skönt med solglasögon. Badade i sjön innan jag tog bussen hem från Mårdshyttan. Det var en bit kvar till etappmålet men sparade det till en annandag.
Utsikt mot sjön Usken
Lunch
Väldigt fin strand
Denna tur blev ca 53 km lång 1150 höjdmeter backig, fördelad på 2 dagar.
Jag gjorde ett bildspel från turen, på 53 bilder, en bild per kilometer som en timelapse ungefär. Det finns att titta på här om det funkar:
