Tag Archives: Naturreservat

Kanothajk på Nittälven

I slutet på vandringen Bergslagsleden, etapp 2 såg jag att man kunde hyra kajak i Kopparberg och idén till en annan tur började ta form. Nittälven som rinner ut på andra sidan sjön har jag varit nyfiken på ett tag.

Efter några veckor var det dags att börja packa. Vad skulle jag ta med och vad skulle få plats. Kände mig resfebrigt halvdäckad av värmen! Ska man paddla kanot brukade det funka att packa i vandrarryggsäcken och häva i, men i en kajak, hm.  Packade ihop lite grejer, för att åtminstone få med något, i mer eller mindre vattentäta påsar i en bärkasse. En del påsar visade sig vara vattentäta och andra gick sönder, alltid spännande att testa sig fram. I en kylväska med frysklamp fick pastasallad sin plats. Nötter i en burk att mumsa på. Några flaskor vatten, samt resorb vätskeersättning är bra i värmen har jag lärt mig. Struntade i liggunderlaget och frukosten den glömde jag, men köpte med en påse gott och blandat på tåget för att kompensera upp. På turer över natten känns det lättare att bara ta med färdiglagatför mig istället för friluftsköket. Nu visade det sig även vara snustorrt i markerna, så ingen eld. Behövde inte frysa heller.

Efter lite resfeber kom jag iväg till slut. Kajaken hyrde jag hos Vöks Outdoor vid Djäkens badplats. Otroligt bra service.

På väg över ljusnaren mot älvens utlopp flög en fiskgjuse och patrullerade. Vid andra sidan sjön jagade mindre rovfåglar insekter. Systemkameran fick vänta tills sjövanan infunnit sig. Älvens första del innan utloppet, eller efter beroende på vilket håll man kommer från så klart, bestod av mycket mossar eller träsk blandat med lövskog, här verkade bävern trivas. Första strandhugget gjorde jag vid Nittbo, som även hade en häftig bro, vindskydd, utsikt mot en mosse mm. Fortsatte uppströms.

Efter en avstickare ner till Salbosjön genom ån Lilla Nitten och tillbaks hörs ett oväntat ljud. Över axeln skymtade en tuffande motorbåt svänga in i ån jag precis kommit ut. Det hade blivit spännande med ett möte i den mindre ån..

Fortsatte paddla uppströms. Tyst igen. Inte helt kompis med kajakens rodersystem, fällde upp det. Längre upp ändrade älven karaktär, till mer trolsk djungel. På en del sandbankar hade djur varit uppe och traskat.

Ännu längre upp kom även spår efter senaste blåsvädret. Precis att jag kom under.. Vid nästa hinder, var det förutom vindfället en minifors, såg det ut som just då. Vid en andra eller tredje titt hade det säkert varit buslätt att passera, men började känna mig trött och solen började gå ner. Bestämde mig för att vända tillbaks till vindskyddet Nittbo. Jag hade pannlampa ifall att det skulle bli mörkt.

Det gick snabbare att paddla nedströms. Mycket snabbare. En fågel flög över älven. En bäver dök med ett plask, råkade ju bara skramla lite med paddeln för att byta till  kameran. Typiskt. Svish så är jag helt plötsligt tillbaks vid Nittbo.

Käkade lite pastasallad och väntade på mörkret för att spana efter vintergatan, den borde ju synas så här ute i vildmarken. Hade glömt packa ner strumpor, men det funkade attt gå runt barfota. Ett par stjärnfall blixtrade, några satteliter gled förbi högt upp. Efter att ha fotat lite kröp jag ner i sovsäcken, knölade ihop vindjackan som kudde och sov en stund. Vaknade till en dimmig morgon över älven med ljud från smålom, tranor, kanadagäss, änder och andra djur som prasslade och lät.

Rullade ihop sovsäcken, packade och tog en klunk vatten till frukost. Fotade lite från vandringsleden som passerade, fick syn på ett par änder i dimman. Paddlade uppströms en bit för att spana efter fåglar och bävrar. Smålomens läten flyttades bara längre o längre bort. Hm. Gled nedströms istället utmed den spindelnätsförsedda älvkanten. Vidare i soluppgången. Bakom mig hade jag dimbågen som bildas när solen lyser in i stora dimmoln.

Gick iland på Prästön mitt i Ljusnaren och åt lite mer pastasallad. Njöt av sista semesterhelgen innan turen avslutades vid Djäkens Badplats. Det här var första gången jag paddlade kajak på några år, första gången själv. Vanlig kanot har jag paddlat desto mer i Hjälmaren tillexempel. Minns även en kanottur från Skäckerfjällen.

I Nittälven kändes det långsamt att paddla uppströms, för mig, men supersnabbt nedströms. Det kanske går snabbre när man fått in vanan, men om jag ska paddla fler gånger, vilket jag hoppas, får det bli några extra pass på gymmet innan, eller se om man kan bli utkörd och börja uppströms, en bit upp i vildmarken alltså. Det finns en del platser längre upp som verkar väldigt spännande att utforska.

I inlägget ovan är lite bilder men inte alla. I videoklippet nedan är ännu fler och även lite rörlig bild och smålomenns skriande läte i dimman.

 

 

Vandring i skiftande väder

Den här dagen, den 15e Juli,  stod en långvandring, eller en vandring på lite drygt 3mil på schemat. Under morgonen var jag kanske lite lat, och väntade ut regnet. Men så behövde jag inte bli lika blöt kanske. Valde att ha på regnkläderna ändå, eftersom det småregnade lite till och från och var väldigt fuktigt bl.a.

Jag startade på Bergslagsleden vid Klunkhyttan och tog sikte på Klunkhytteskans. Regnet hade precis upphört, molnen låg lågt eller som dimma. Något som fick mig att undra om jag inte var i typ Norge.

Vid nästa utsiktsplats, en bit in på Villingsbergs skjutfält, hade dimman lättat.

Någonstans mellan trädlinjerna man ser mot horosinten, efter på diverse olika stigar över hyggen och mellan olika träd, ligger Trangärdets naturreservat med sina mossar och små tjärnar. Här sken solen, och värmen steg betydligt.

På hemvägen hittade jag en spännande skog jag inte varit i tidigare. Här lutade det åt alla möjliga håll, backe upp och backe ner.

Det här kändes som en ganska tuff vandring, för dagen. Men med häftiga vyer och skogar samt goda hjortron, blåbär och några kantareller.

Trangärdet revisited

Jag har vid flera tillfällen berättat om mina turer genom Trangärdets naturreservat. Tröttnar nog aldrig på den skogen.

Nu i juni var det dags igen. Solen värmde, nästan för varmt. Vinden fläktade bort mygg och knott. Tuvullen stod som vita bollar. Skavttrammen blommade och doftade. En andfamilj simmade över en av tjärnarna. Det var kanske inte det bästa fotoljuset, men fint var det ändå.

Järleåns Naturreservat

Fem foton från ett besök i Järleåns naturreservat den 7/3 – 2020.
Soligt och vårigt.
Spännande stigar.
Forsande vatten.

Området Järleåns Naturreservat ligger utmed Bergslagsleden, öster om Norasjön som i sin tur ligger öster om staden Nora. Vill man åka buss dit, heter närmsta busshållplatsen Övre Järle, vardagar bara.
Alternativt kan man göra som jag, gå av vid busshållplatsen Bergslagsleden och gå eller springa på leden, ca 9 km fram till Naturreservatet.

Trangärdets Naturreservat

Januari månad. Vart den begynnande vintern tog vägen är det nog många som undrar. Skidorna står kvar nere i förrådet, så jag nyttjar trailskorna istället. Målet för dagens utflykt var Trangärdets Naturreservat. Ett område som en fredad orörd stiglös oas i Villingsbergs skjutfält.

Utmed vägrenarna låg en del frost, på sjöarna låg tunn is, is som såg tjockare ut ju högre upp sjöarna låg.
Enklaste sättet att hitta till naturreservatet är nog via där Stråsjöbäcken rinner. För att hitta dit är det bara att studera kartan och kolla så att det inte är någon övning på skjutfältet intill samtidigt.

Mossarna hade frusit så pass att det gick att ta sig fram relativt torrfotad, som att vintern gjorde ett nytt försök att bita sig fast.

Vidsträckta mossar, gamla orördaskogar, små tjärnar och några små slingrande bäckar med mera.

Även på hemvägen hittade jag några fotomotiv;

Bergslagsleden etapp 9

Nu var det dags att avverka ännu en etapp av Bergslagsleden, nummer 9, vilket blev den tredje i ordningen av totalt 17 sjutton att försöka ta sig igenom under ett år.

I området har jag både vandrat, cyklat,  åkt skidor mm, och det första jag gjorde var att råka ta in på vinterleden.. Bara att springa tillbaks och göra rätt!

Utmed leden finns väldigt många fina platser där man bara måste stanna, fika och fotografera. Kilsbergsstugan är det första. Och där är det enkelt att göra en avstickare till ”Högsta punkten” med sin utsikt.

Nästa höjdpunkt är Trolldalens naturreservat, där det även finns en hisnande rundslinga genom reservatet. Den är på 2,5 km, men tar sin tid, här gäller det att se vart man sätter fötterna.

Därefter fortsätter leden mot Ånnaboda, vackra skogspartier, en mer eller mindre övervuxen utsiktsplats, vackra skogspartier och så ett bad i Ånnabodasjön med mera.

Enligt http://bergslagsleden.se/etapper/leden/etapp-9/   ska etappen vara 10 km. Jag startade vid busshållplatsen i Klockhammar och slutade vid busshållplatsen i Garphyttan, och med avstickarna blev det mer än dubbla distansen och ca 500hm enligt min trippmätare (varav en stigning på kanske 160hm mellan klockhammar och Blankhult) Pigga ben rekomenderas

Sommar i Ånnaboda naturreservat

En sommardag. Värmande solsken.
Fläktande vindar. Växter så grönskande.
En promenad utmed Ånnaboda naturreservat.

Nordligt Septemberljus

Hösten har blåst in. Höstfärgerna skiftar till sina nyanser. Rykten viskar om färggranna nyanser på himlen, norrskenet.
Tog en tur på cykeln ut till ett naturreservat, som även är en udde ut i en stor sjö. En plats utan en massa lampor som förstör mörkerseendet, förutom det kraftiga månskenet förstås. Ljumma vindar och brusande vågor. Ett par stjärnfall blixtrar över skyn. Norrskenet visar sig en liten stund, ett par minuter, därefter gick det bara att se svagt med mörkerseendet.
Lika bra att cykla hemåt och äta nattmacka.